Catchup & söndag
Ni vet hur bergodalbanor svänger upp och ner, hit och dit, och stundtals kan vara riktigt illamåendeframkallande för att sedan ge världens lyckorus? Så är mitt liv just nu. Eller rättare sagt min hjärna. Mina tankar och känslor är ett virrvarr av kaos och skiftande, svängande och kraschande. Och då är svårt att få tummen ur och sätta sig för att pumpa ut ett blogginlägg, för att inte tala om att jag varken vill eller orkar ta upp allting som min hjärna får för sig att trigga igång tankar om här. Bloggen är trots allt offentlig, inte för att jag tror att det är massa människor som läser mina inlägg, men vissa saker är för personliga för att delas. Hur som helst så är det här anledningen till att det blivit glest med inlägg här den senaste tiden. Jag tragglar mig igenom träningen med varierande resultat. Kosten går både upp och ner när det gäller nyttighet, vilket kanske är både bra och dåligt, jag vet inte riktigt. Men allting går upp och ner just nu. Konstant skiftande och det är så fantastiskt jävla tröttsamt. Ena stunden tycker jag si, andra stunden tycker jag så, och det blir ett bombnedslag av åsikter, tankar och känslor som jag helt plötsligt känner att jag inte kan lite på. Vad tycker jag egentligen? Hur känner jag egentligen? Det är utmattande och framkallar huvudvärk och ångest deluxe. Problemet är ju att det går ut över morsan som hela tiden finns härför mig och försöker stötta. Jag vill ju inte att det ska göra det, gå så långt, men samtidigt kan jag inte hålla inte det. Det måste ut, liksom. Just nu försöker jag ta saker dag till dag, och försöker tillämpa problemlösning i den mån det fungerar. Det kommer väl bli bättre, antar jag. Det är bara så trist när man känner att allt i livet går dåligt. Men, men.