FREDAG 11:20

Okej klockan är i skrivande stund 11:20 och jag har inte lagt upp en enda instagrambild idag. Det kryper lite i mig och fingrarna spritter till lite då och då, för de vill lägga upp en bild. Jag har ju lagt upp bilder under morgonen i stories som finns högst upp ovanför flödet på Instagram, men inget annat. Jag är lite sådär löjligt stolt över mig själv för att jag lyckats avstå, men det lockar ju. Jag har varit inne flera gånger för att se ifall jag förlorat några följare sedan jag vaknade imorse, men det verkar inte så än. Jag har bilder på lager som bara väntar i utkastet på att få läggas upp. Frågan är ju om jag klarar av att inte lägga upp något vid lunch. Haha, det här låter ju väldigt dramatiskt nu, som ett seriöst beroende som påverkar mitt psykiska mående, men jag tror att det är väldigt vanligt med prestationsångest och beroende av sociala medier i viss grad. Speciellt bland undgomar. När jag studerade Digitala Medier på Högskolan Väst så pratades det en del under vissa kurser om den ständiga uppkopplingen i vårt moderna samhälle. Att man på grund av all teknik och dess möjligheter förväntas vara tillgänglig dygnet runt. För alla har ju sin mobil som fastklistrad i handflatan nuförtiden. Man är högst medveten om ifall den plingar till eller vibrerar, och i de allra flesta fall skapas i de stunderna en slitande känsla i en. Man vill kolla vad det var. Hos en del är det knappt en vilja längre, utan ett omedvetet beroende. Vilket jag känner igen mig så väl i och samtidigt tycker är väldigt synd. För internet och utveckling av teknologin har gett individer en förstärkt möjlighet att vara en del av något stort. Det är enklare än någonsin att införskaffa sig kunskap, nyheter, och att lära sig om andra människor och kulturer på nära håll, trots att man kanske är ett stort hav isär i verkligheten. Jag älskar internet och sociala medier av precis den anledningen. Jag är en nyfiken människa och tycker det är spännande att lära mig hur saker och ting fungerar, varför människor gör som de gör och jag vill förstå hur saker hänger på. Och med teknologins framväxt och internet har jag tillgång till världens all information i en liten pryl som får plats i min ficka. Eller nja, inte om vi snackar jeans på tjejavdelningen, för de verkar endast vara gjorda för förvaring av läppstift. Det sa i alla fall en butiksmedarbetare till mig när jag besviket insåg att de skönaste jeansen jag hittat där hade en kompromiss av fuskfickor och riktiga fickor. För tjejer har ju naturligtvis alltid handväskor med sig, det vet ju alla. Eller inte, men nu kom jag bort från ämnet en stund. Jag älskar sociala medier och internet överlag. Sedan är jag otroligt medveten om att det inte enbart har positiva sidor. Men som med allt annat i livet antar jag att det handlar om att hitta en fungerande balans. Min taktik för tillfället är att jag ska försöka läsa mer. Rikta bort min uppmärksamhet från alla flöden, följare och likes lite oftare för att fokusera mina tankar på äventyr, kriminalare, och andras glädje eller problem. Jag har lagt några e-böcker på lager i mobilen - eftersom jag gärna läser på träningscykeln på gymmet eller på spårvagnen - så att jag är redo. Det känns skönt.

FREDAG 13:30

Jag klarade inte av att inte lägga upp en bild på Instagram vid lunch. För min mat blev så jävla god så jag var tvungen att dela med mig av den goda nyheten. Fiberhavregrynsgröt med proteinpulver i smaken proteinella, som för er som inte gått och blivit fitnessfreaks, alltså är nyttigare nutella. Det vill säga den här gröten blev gudarnas gröt. Nu är jag helt seriös, den var verkligen så god. Inget tillsatt socker i heller, men ändå en fantastisk söt smak. Det tragiska - och panikartade - är att burken med detta proteinpulver är en liten jäkel som baren gåva när jag gjorde en beställning hos Bodylab. Det vill säga den är snart slut! Hemsk tanke. Jag måste på riktigt beställa en 1kg påse av den smaken pronto för det där kan vara något av det godaste som finns. Och så är det inte ens onyttigt. Jackpot, liksom. Har funderat lite på ifall man skulle kunna använda det i bakning, liksom göra någon slags kladdkaka av det hela, men för ett sådant experiment krävs det lite närmare efterforskning. Jag är nämligen inte suverän när det kommer till att höfta i bakning. I matlagning går det finfint, men i baklagning har jag tidigare fått minuspoäng deluxe. Så kul ska vi inte ha det. 

FREDAG 15:45

Jag är nu tillbaka på min rätta plats, nämligen träningscykeln på gymmet. Skämt åsido, så trivs jag med att kicka igång kroppen med lite cykling såhär efter en hel arbetsdag bara sittandes vid datorn. Livet balanseras ut lite. Hade livet varit perfekt hade jag istället för gymmet varit ute på långpromenad med min egen hund och grymt sällskap. Typ som när Sofia är här med Milou, eller jag är uppe hos henne. Då kan vi ju lätt gå över 15 000 steg per dag, och vad lyckas jag med nu? Sisådär 6000 steg per dag. Dåligt av mig men jag är inte ett stort fan av att promenera ensam. Jag vill ju ha sällskap när jag går och gärna någon som inte klagar när man vill gå i minst 40 minuter. Men är man forever alone så är man. Hur hittar man egentligen människor att umgås med? Eller, låt mig omformulera det där, hur behåller man människor att umgås med? För jag har ju haft kompisar, det har blivit lite väl glest nu när det gäller vilka jag fortfarande har kontakt med. Jag vill liksom ha någon som man kan fråga dagen innan om de vill ses hemma hos varandra för lite okomplicerat snack. Kanske en promenad, mat eller en film. Eller lite fönstershoppande på stan. Jag vill liksom hitta någon att hitta på halvspontana grejer med. Mina två regelbundna kompisar är ju fantastiska, och all kärlek till dem, men den ena bor inte i Gbg och den andra har mycket plugg och hobbies på gång hela tiden så med den filuren får man boka in en tid med. Båda dessa personer är guld värda, men att umgås med dem är inte så spontant då det kräver viss planering, så jag hade behövt utöka min vänskapskrets. Och för någon som typ aldrig träffar nytt folk blir det rätt svårt att hitta nya personer att umgås med. Tips mottages mer än gärna, haha! Förresten lyssnar jag även idag på Paramore, och det är sjukt vad många underbara minnen jag får upp just nu. Lyssnar nu på låten Daydreaming från deras senaste platta och tänker tillbaka på när jag och Leo såg dem i London och vilken magi det var. Sedan var det lite väl mycket folk och intryck, och för lite syre och vatten för mig att hantera, men det är en helt annan femma! Leo var en ängel och hjälpte till, och det gjorde även engelsmännen i publiken runtom mig. Så sjukt artiga människor. Men nu ska jag försöka runda av det här blogginlägget och fokusera på att förbränna lite - mycket - kalorier på träningscykeln! Vi hörs, ha en trevlig fredag.