Linnet på bilden ovan har jag väldigt sällan på mig. Tanken när jag köpte det var att det var skönt och att det skulle försöka boosta mitt självförtroende en bit ibland. Och den senaste tiden har jag varit i desperat behov av en liten egoboost. Senaste veckorna har varit extra stressiga och mentalt utmattande, och jag har inte lyckats vila tillräckligt mellan turerna för att helt ladda om batterierna. Och då har det blivit att varje vardagsgrej som är det minsta psykiskt påfrestande för mig har påverkat till max. Så hjärnan är lite av ett konstant kaos för tillfället. Naturligtvis har detta gjort att kroppen reagerat med spänningar, huvudvärk, början till strålande smärtor från nacken och skuldrorna så gympass med vikter har varit nästintill omöjligt. Därför har jag satsat på kondition och kroppsviktsövningar för de fungerar fortfarande. Ibland har man sådana här perioder. Det är okej. Men det är tufft, och tankarna spårar iväg till en hel del negativ skit som gör mig både ledsen, trött, frustrerad och utmattad. Det är mycket tankar om framtiden, boendesituationen och mina drömmar, och det är så dumt att lägga energi på att ta dessa tankar seriöst för jag vet att de bara är så här intensiva nu för att jag inte mår bra. Så jag försöker peppa mig själv, och mamma, världens mest underbara och älskade mamma försöker peppa mig trots att hon behöver fokusera på sig själv en hel del just nu. Jag har sån tur att jag har personer i mitt liv som älskar mig så fruktansvärt mycket att de riskerar sitt eget välmående för min skull. Det är så dumt, men gud vad jag älskar min mamma. Vad skulle jag gjort utan henne? Jag hoppas ni har någon sådan person i ert liv, för det förtjänar verkligen alla.
Idag ringde klockan prick 6:00 och då var det dags för en morgonpromenad med Milou. Han var lite trögstartad, men uträttade sina behov på rekordtid och spenderade resten av promenaden med nosen i marken eller en pinne i munnen, glatt viftande på svansen. Det har varit både skönt och jobbigt att vara hundvakt i helgen. Skönt, för att jag får komma ut och promenera vilket jag älskar för det ger mig sådan ro. Speciellt promenaderna på morgon och kväll då världen är tyst. De stunderna är guld värda för mig. Sedan har det varit fantastiskt att ha dessa rutiner, för det underlättar livet för min hjärna. Men samtidigt så har det varit lite jobbigt eftersom att jag verkligen inte mår bra mentalt just nu. Vilket har gjort att Milous närvaro har gjort mig lite stressad orolig i vissa perioder. Det är ett stort ansvar att ha hund, och trots att jag känt mig jätteförberedd så jag inte varit det helt. Man kan ju tro att det skulle vara lätt som en plätt eftersom jag spenderat så himla mycket tid med Milou när jag umgåtts med Sofia. Först när jag bodde granne med Sofia och vi umgicks praktiskt taget varje dag, och sedan all tid vi spenderat hela helger tillsammans då Sofia sovit över hos mig, och jag hos henne. Men det är tydligen mycket småsaker jag aldrig tänkt på eller lagt märke till för att det aldrig varit mitt ansvar. Men det är ju inte helt fel det här heller. Det var ju lite därför jag ville låna honom en helg för att känna på hur det är på riktigt att ha fullt ansvar för en hund. Jag vill ju känna att jag förberett mig så gott jag kan inför ett valpköp. Som Sofia sa när jag berättade över en snap att det är en del som får mig att fundera, så är det en livsstil. Och jag har ju tänkt, funderat och vridit och vänt på det här med att skaffa hund och jag känner ju att det skulle vara så bra för mig. Men för en person som tycker det är jobbigt med förändringar så är det ju klart att det kommer vara svårt i början. Det är en stor sak som kommer att förändra mitt liv. Och det kommer ta ett tag att vänja sig. Därför är det småsköna att ha testat med Milou innan för nu har jag inte den här naiva "smekmånadskänslan" om att det enbart kommer vara fantastiska stunder med en hund i mitt liv. Men det kommer det att vara värt.
