TORSDAG 08:50

Idag när jag satte på mig hörlurarna på väg till spårvagnen på morgonen och klickade igång Spotify så kände jag mig bara så trött på min vinter/vår-spellista. Jag menar, jag har kört den på repeat i sisådär två månader snart och hur många låter innehåller den tro? 34 låtar. Och den här listan lyssnar jag på överallt. På väg till och från jobbet, till och från gymmet, för att inte tala inpå gymmet. Suckarnas suck. Jag är så innerligt trött på den där listan så jag skulle kunna spy. Idag när jag klickade igång Spotify bestämde jag mig därför att det skulle bli något helt jäkla annorlunda. Så jag började spela albumet Riot. Snacka om nostalgitripp. Flashbacksen bara ramlar in på mina röda stuprörsbyxor, mitt röda hår, festivaler och mina största förebilder under mina tonår: Paramore. Mitt absoluta favoritband någonsin. Det var typ mitt liv förr. Nu har jag inte lyssnat på deras musik på otroligt länge, men idag kände jag genast hur mina spänningar släppte så fort den första låten började. Vilket lugn. Fantastiskt. Jag vet inte om det är känslan av igenkännande för jag kan de här låtarna utan och innan, i sömnen, och i döden. Men det är riktigt skönt. Blev nästan lite rörd där ett tag. Nu kanske ni tycker att det här låter löjligt eller konstigt, men jag har ett sådant otroligt band till den här musiken, för den påminner mig om en tid i mitt liv då musik betydde allt för mig. Det var hela min värld. Och idag består den världen av ett dammigt keyboard, två orörda gitarrer som desperat behöver nya strängar efter senaste strängbytet 2013 - och ja, jag skäms lite smått över hur lång tid som gått utan underhåll. Jag sjunger knappt längre. Inte ens i duschen. Och det är väl så det blir ibland, speciellt efter jag tog studenten och därmed slutade i musikklasserna jag gått i under sammanlagt sju år. Det är svårt att behålla intresset för något när man inte blir tvungen att göra det varje dag, och inte heller har några att dela det med längre. Musik är inte längre mitt liv. Men det får vara så, för jag är heller inte längre 15 år och drömmer om att bli turnerande Singer/songwriter. Man växer upp, och det är bra. Drömmar utvecklas och ger chans till fantastiska möjligheter. Det är okej att inte älska samma saker som när man var yngre. Saker förändras. Jag är nöjd ändå.

Men att lyssna på mitt favoritalbum av Paramore idag ger mig tillgång till så otroligt många fina minnen, och det är jag glad för. Lite fint sådär. 

TORSDAG 11:00

Jag har blivit besatt av Instagram. Dagligen publicerar jag cirka tre bilder med noga genomtänkt text, emojis och hashtaggar, och antal följare ökar och minskar konstant och ärligt talat gör det mig stressad. Det är ju inte bra att känna sig dålig och besviken när man vaknar på morgonen och ser att man förlorat fem följare under natten. Tankarna börjar ju rulla igång ganska dramatiskt. Vilka var det som avföljde? Var det personer som enbart följde mig för att de förväntade sig att jag skulle följa tillbaka, eller var det någon jag känner som tröttnat på mitt konstanta uppdaterande av mat- och gymbilder? Irriterar jag folk när mina bilder dyker upp i flödet? Tankarna sätter igång så snabbt inne i mitt huvud och när de har kommit upp i 120km/timmen så är det svårt att få de att sluta. Jag vill ju känna att Instagram är kul. Det var det när jag började, och är fortfarande det. Förutom när jag märker antal gilla-markeringar och antal följare. Ena bilden får 70 likes, men den här fick bara 23 stycken. Känslan av misslyckande som infinner sig i mig är ingen härlig grej. För jag vet ju egentligen att det där spelar ingen roll. I grund och botten lägger jag ju upp för att jag tycker fotografering är kul, matlagning är toppen och jag har hittat en community av fantastiska toppenmänniskor på Instagram som också är intresserade av hälsa/fitness och god men nyttigare mat. Jag behöver ta bort kraven och stressen som jag just nu känner för Instagram, så jag har en plan. Lägg upp en bild om dagen. Max. Istället för att lägga upp precis alla tränings- och matbilder där, så lägg upp dem som collage här på bloggen istället. Välj ut vad som får representera dagens händelser. Men jag kommer nog att fortsätta lägga upp flera bilder om i dagen i Instagram Stories, för där känner jag inte ett lika stor press på att leverera perfektion. Det här får bli en process med mycket tålamod, men jag tror att det blir bra. Det är några saker jag behöver printa in i mitt huvud: All mat behöver ej dekoreras enligt perfektion, och all träning behöver ej dokumenteras snyggt och peppande. Jag vill lära mig att bara vara igen. Att finnas i stunden.