Okej nu blir det lite väl långt, så vi snabbspolar framåt. Arbetsdagen kickade igång klockan 9 och eftersom jag jobbar hemifrån på fredag så kunde jag välja att placera mig med jobbdatorn i sängen. Allting gick rätt bra fram till efter lunch då lite blandade nyheter plötsligt dök upp, ingenting katastrofalt, men när förändringar händer i mitt liv som jag inte förstår eller kunnat vara förberedd på så får min asperger-hjärna lite smått panik. Det spelar ingen roll att infon jag fått egentligen inte är livsviktig eller förödande, för det skiter min hjärna i. Det tar stopp och info slutar processas och det blir bara potatismos och kaos av allting. Och utan att gå in på detaljer - för jag tänker låta er slippa huvudvärken - så blev det ångest, tårar, bråk/jobbig händelse med morsan och total jävla pannkaka. Så blir det ibland för mig. Med min Aspergers. Och det är inte så jävla roligt, men the show must go on, eller hur? Det hela rundades i alla fall av med ett bra samtal på djupet med min fantastiska älskade mamma. Alltså vi må inte alltid förstå varandra, men vi gör banne mig vårt bästa båda två och vad mer än det kan man begära? Livet är inte alltid lätt. Ibland är det jävligt svårt. Men jag lever och jag kämpar på, för om några timmar är jag kanske skitpepp igen. Det hoppas jag i alla fall.

Just nu sitter jag på en träningscykel på gymmet efter en misslyckad shoppingrunda på jakt efter nya jeans, och än så länge har trampat på i 70 minuter. Jag har tydligen cyklat tre mil, vilket känns rätt nice. Kan ju avslöja att det är ett riktigt bra tidsfördriv att skriva ett blogginlägg när man sitter här, haha. Hoppas ni har en härlig fredagkväll!