Känslan man får när man tittar på klockan och ser att man måste dra iväg till farsan om max 15 minuter för middag, men man har lovat polaren ett blogginlägg på eftermiddagen. Den känslan upplever jag just nu. Det är kanske då man ska få en snilleblixt och dela upp dagens inlägg i två? Alternativt vara en allmänt tråkig människa och skriva kort. Haha. Nä men jag har glada nyheter; Jag har fått tillsvidareanställning på mitt jobb! Det är så himla roligt att veta att man behövs och att man gör ett bra jobb. Jag har ju haft ett vikariat på en ideell organisation som administratör, där jag även fått ha webbansvar. Nu övergår den tjänsten till en roll som Kommunikatör för mig och jag kan inte vara annat än superglad! Därmed förändras ju mina planer för året bort från studier, eftersom jag nu är fast anställd på en grym arbetsplats där jag får hålla på med precis det jag ville utbilda mig till. Det här är en sådan fantastisk möjlighet för mig att få växa ytterligare som människa, och att få bygga mitt professionella självförtroende inom yrket. Så det här kan ju bara bli bra! Däremot tänker jag fortfarande söka utbildningar nu när anmälan öppnas, för jag är nyfiken på var jag kan komma in. Sedan är några av utbildningarna jag kikat på distansutbildningar, varav två är på halvfart, så de kan ju faktiskt fortfarande vara aktuella. Det skadar ju inte att söka, liksom.
Med en fast anställning hoppas jag ju också att det blir lättare att hitta lägenhet. Inte bara hos de privata hyresvärdarna på boplats, men även hos de som agerar utanför den plattformen. Det är lite svårt att hålla hoppet vid liv när tiden bara går utan att det händer någonting på lägenhetsfronten. Jag har ju ordnad ekonomi, bra referenser från tidigare hyresvärd och har inga betalningsanmärkningar. Som fast anställd vuxen ska man inte behöva hyra ett rum som inneboende hos sin förälder. Det känns fel, för jag är självständig och betalar allting för mig själv hemma hos mamma. Hyra, hushållskostnader, mat och andra inköp relaterade till mig hanterar jag helt och hållet själv. Det är ju svårt att börja planera sin framtid med allt vad det innebär i vuxenlivet när man inte ens har fått möjligheten att ta det första och viktigaste steget - nämligen att bo på egen hand. Jag har dessutom bott ensam tidigare, i en studentbostad i Trollhättan under tiden jag studerade där. Så jag vet att det fungerar bra. Jag är en respektfull och trevlig granne, och jag har aldrig haft problem med att sköta varken hyra eller lägenheten i sig. Sedan mådde jag också otroligt bra mentalt av att bo ensam och ha full kontroll över alla ytor i hemmet. Det var en ovärderlig trygghet för mig. Att nu inte ha det, det är klart att det är jobbigt. Men nu får vi hoppas och hålla tummarna för att lägenhetssökandet ska gå bättre och ge mer resultat snart! Jag kan inte vänta flera år till för att få börja bygga min egen framtid. Men den här tillsvidareanställningen är en bra bit på väg. Så jag är jättenöjd. Vi hörs!
