Och så var det gymdags igen. Det har faktiskt känts lite segt med träningen de senaste gångerna, vilket egentligen inte är så konstigt med tanke på att jag var sjuk nyligen. Lite slumpmässigt, men det finns två saker som jag tänker onödigt mycket på just nu. Det första är egen bostad. Jag har kämpat med detta sedan jag flyttade hem till mamma igen för precis ett år sedan. Jag behöver verkligen bo själv. Men det är lättare sagt än gjort än gjort att skaffa lägenhet i Göteborg. Jag har stått i kö på Boplats i ungefär 1260 dagar och tyvärr ger det ingenting. Jag står med i köer hos privata hyresvärdar, eller i deras intressebanker, alternativt har skickat in en intresseanmälan. Men det är ju riktigt svårt. Det ser lite ljusare från ett håll och jag hoppas innerligt att det blir någonting av det. Samtidigt försöker jag dämpa mina förhoppningar för det finns inget värre än att bli helt förkrossande besviken. Jag kämpar dagligen för att tankarna inte ska rusa iväg och kickstarta drömmar och möjligheter. Men man är ju inte mer än människa. Drömmarna har sparkats igång ändå, för hjärnan lyder ju ingen och hittar på egna hyss. Men det är alltså typ sisådär 2-3 år kvar i boplats kö för jag ens ska ha en chans att få bostad från kön. Liksom god dag yxskaft, nä men jag går väl i idé tills dess då. 

Den andra saken jag fokuserar onödigt mycket på kommer i jämförelse att låta ganska trivial. Men jag tänker ständigt på hur många procents batteri min mobil ligger på. Allt över 50% (eller var ärlig nu Linnea, 60%) känns bra. Under den siffran så blir jag nervös. Stressad. Vilket är helt sinnesjukt löjligt. Varför går du omkring och tänker på sånt? Varför oroar du dig för nåt så meningslöst? Ja du. Hade jag kunnat ändra på det så hade jag ju naturligtvis velat göra det. Jag kan ställa mig först i kön på det, tack. Nä men jag har lite sådana småsaker för mig som jag haft sedan jag var liten. Mindre tvång liksom. Det kunde vara att äta med bestick av samma mönster, att hälla drickan över en viss kant på glaset, att hälla vatten på tandborsten innan tandkrämen åker på och efter. Det finns säkert fler grejer jag haft för mig under åren, men några av de har jag blivit mycket bättre på. Skönt. Men det här med mobilens batteriprocent kan stressa ihjäl mig. Hemma i rummet jag hyr hos morsan finns det en mobilladdare ikopplad vid sängen och en till vid soffan. Utöver det har jag ett bärbart mobilbatteri med kabel som jag tar med mig ibland. Idag till exempel så har jag varit på jobbet hela dagen och är nu på gymmet, och har inte laddat mobilen en enda gång sedan inatt. Och jag har bara 58% batteri just nu och det känns lite jobbigt. Liksom på riktigt. Det är vanligtvis nu som personer brukar reagera med, "men vadå, det är la bara att sluta tänka på det?" Jaha. Tack som fan. Var det bara det som behövdes? Liksom alla är olika och allas tankar/känslor funkar inte på samma sätt. Det känns som att det är dags att människor förstår det nu. Klart att det finns tips som hjälper, men det som hjälper dig behöver inte nödvändigtvis hjälpa mig. Härligt att vi klargjort det.

För tillfället sitter jag på en träningscykel på gymmet vid Ullevi och trampar på för glatta livet. Och i 45 minuter nu har jag cyklat till en fantastiskt bra spotifylista. Den heter "Lugnt & Skönt" och är skapad av Spotify själva. I vanliga fall brukar jag lyssna på något mer peppande och med högre tempo, men det här har verkligen varit så befriande. Nästan avslappnande. Tror det beror på att min hjärna vanligtvis är uppvarvad av intryck och tankar så den nästan svämmar över av allt innehåll. Så att lyssna på lugn musik medan kroppen är igång fysiskt blir på något sätt en fantastisk balans. Sedan känns som att tiden har flugit förbi eftersom jag sitter och skriver det här blogginlägget. Alla tankar rensas ut för stunden och det känns äntligen lite rofyllt att vara fast här inne i mitt huvud. Här som brukar vara så högljutt och rörigt. Det är det här jag älskar med kreativitet. Vare sig det är musiken eller skrivandet, så skapar det ett fokus och ett driv som inget annat gör. Världen runtom mig faller bort och det är bara jag och mitt fokus för stunden som finns kvar. Fantastiskt härligt.