På måndag fyller jag 23 år. Det känns på något sätt både konstigt och riktigt ointressant. Ointressant, för att det egentligen inte betyder något speciellt. Grattis för att du överlevt ännu ett år på den här planeten, låt oss fira! Fira vadå, liksom? På födelsedagar brukar folk säga "nu är du ett helt år äldre, hur känns det?" Och då spritter det lite i min logikstyrda hjärna. Jag är inte ett år äldre än igår. Människor upplever inte tid på det sättet, så varför skulle det just på min födelsedag infinna sig någon mäktig känsla p.g.a att en ny ålderssiffra lagts till för mig? Det brukar kännas som vanligt. En vanlig måndag. Men samtidigt kan jag inte hjälpa att en liten undangömd del av min hjärna viskar lite sådär förundransfullt... Jag har överlevt ett år till. 365 dagar sedan jag fyllde tjugotvå. Och i hela 23 år har jag existerat, men mamma har existerat i snart 60 år, varav 37 år som hon levt utan att jag funnits. Det är någonting som får födelsedagar att kännas intressanta för mig, det väcker den där magiska nyfikenheten i mig som spritter ut i fingerspetsarna när den får komma igång. Det känns så stort att försöka tänka på att det finns personer i mitt liv som har existerat långt innan jag började existera. Att det redan fanns en uppbyggd värld som blomstrat och utvecklats åt alla håll och kanter redan innan mina ögon öppnades för första gången den där eftermiddagen den 27 mars 1994. Det låter kanske flummigt, men sådant fascinerar mig på ett nästintill barnsligt sätt, såsom bebisar förundras över att deras förälder tillfälligt försvinner när de leker tittut. Det är lika stort att försöka tänka och sätta sig in i att alla levande varelser, framförallt människor, har egna känslor, tankeprocesser och livshistorier precis som jag. Att personerna runtomkring mig på spårvagnen eller på stan också har en orkester av ord och känslor innanför revbenen och skallbenet. Vi är alla gjorde av samma kött, muskler, nerver, senor och ben, men inuti människor finns det en slags magi som gör all skillnad i världen. Det är väl det som troende kallar för själen. Jag är själv inte religiös men detta faktum fascinerar mig. Livet fascinerar mig. Det finns så mycket att tänka på, att förstå, att förklara och att lära vidare till nästa person. Det är nästan för mycket. Men när det kommer ned till dessa beståndsdelar så är jag glad att jag fyller 23. Det är ju som sagt ännu ett år av liv, erfarenheter och möjligheter. Så då känns det okej att fira min födelsedag på måndag.