Torsdag morgon
Idag var planen att gymma tillsammans med morsan, men det blev lite inställt för hon ska få en leverans mellan 11-17 så då bestämde jag mig för att dra iväg ensam. Om hon senare efter leveransen är sugen på gym så har jag inga problem med att köra dubbla pass, men vi får se. Tog bilden ovan när jag drog hemifrån förut och nu sitter jag i tryggt förvar på träningscykeln på gymmet i Gamlestaden. Jag vill försöka komma igång med att skriva oftare på bloggen igen för när jag väl sitter och skriver så är det så otroligt skönt att få sätta ord på tankar och känslor som legat dolda och krupit runt i mig. Nu flödar de istället ut i skrift. Lämnar sina fängelsen inuti mig och det känns lite smått som att det öppnar upp sig för mig. Lite mer luftigt. Lite mindre trångt och pressat. Det är ju en sak som folk annars bruka ta sig friheten att anta och ha fördomar om. Att om man bloggar, - oavsett om plattformen är sociala medier eller en egen blogg som detta - så måste man ha ett gigantiskt bekräftelsebehov. Det upplever jag inte stämmer. Jag bryr mig inte särskilt mycket om det bara är en person som läser det här, eller om det skulle vara halva planeten. Klart det skulle vara fascinerande. Men det är inte för någon annan som jag skriver, utan det är för mig själv. Att tömma huvudet på tankar som gnager eller bubblar, att få släppa ut känslor från bröstkorgen innan de exploderar. Sätta ord på saker så jag kan andas och kanske förstå mig själv bättre. Det är anledningen. Men tack för att du läser detta, roligt att du blev intresserad!
Måste så här i efterhand tillägga en grej från slutet av mitt konditionspass på cykeln. En sak som jag glömt bort och som irriterar mig lite. Det är att när man cyklat i 100 minuter så stänger cykelns dator av sig. All utveckling, kalorier man förbränt, hur många kilometer man cyklat, allt nollställs och startas om. Det finns säkert en logisk anledning till att den gör detta vid 100 minuter just, men för mig som fastnade i att läsa en berättelse medan jag höll på så var det lite segt att titta upp och inte få veta om jag nådde 40km. Det är ju roligt att veta. Jag brukar inte cykla riktigt så länge i vanliga fall, utan snarare en timma. Men jag läste och glömde bort tiden haha. Oops. Får försöka hålla bättre koll nästa gång. Nu är jag i alla fall hemma igen, och efter en snabb men fantastisk dusch ligger jag nu och myser i min sköna dubbelsäng. Undrar för femtioelfte gången varför jag köpte en 180-säng när jag bor helt ensam och inte har partner eller folk som brukar sova över. Hmm. Får väl skylla på att det är en snygg inredningsdetalj antar jag. Morsan hjälpte mig möblera om här uppe på övervåningen härom dagen! Nu känns det mycket bättre, mer logiskt enligt planlösningen. Sängen står nu längs den långa väggen, mittemot mina byråer med kläder. Skrivbordet fick placeras i utrymmet som är som en korridor fram till fönstret. Det har gjort att det känns mer avdelat faktiskt, det stora utrymmet är sovrummet och det avlånga är kontoret. Det enda som saknas nu är de sista inredningsdetaljerna. Tavelhyllor, tavlor, och posters ska upp på väggarna, det ska införskaffas lite större konstgjorda växter och pallar, hyllor eller piedestaler till dem. Sedan behöver jag några vägghyllor vid skrivbordet också. Jag hade velat köpa en sån stege man lutar mot väggen som bara är dekoration, kanske hänga en filt över ett steg. Sedan får vi se vad som saknas. Det är riktigt skönt att få se allting komma ihop och närma sig någon slags färdig version. Mer personligt, mer hemmakänsla.
Insåg precis att det är lunchtid. Hmm. Jag som ligger så bekvämt i min säng. Äsch, jag tänker ligga här ett tag till! Får klura ut någon mat att käka till lunch också, men det får vara ett senare problem just nu. Vi hörs!